Dåligt samvete

Jag tror jag är expert på att ha dåligt samvete eller försätta mig i situationer som ger mig dåligt samvete.
Först och främst är det nog gentemot mina barn som jag har dåligt samvete. Jag jobbar heltid och får ibland gliringar om det. Men faktum är att jag inte hade mindre dåligt samvete när jag jobbade deltid. Snarare tvärtom. Jag var mer stressad för att jag hade mer pressade tider att passa och jag skulle i stort sett hinna med lika mycket på jobbet som när jag jobbade heltid. En stor skillnad märkte jag dock och det var i lönekuvertet.
Jag har alltid förespråkat kvalitetstid istället för kvantitet. Jag älskar mitt jobb och vet att jag är en bättre och gladare människa om jag kan kombinera mitt jobb med mina barn och min familj. Det ena ska inte behöva förta det andra. Men visst ger mitt engagemang i jobbet mig dåligt samvete ibland. Det är klart att det inte känns bra att missa barnens studiedag på dagis för att man "måste" eller väljer att arbeta istället.
Men tack vare eget ansvar för mitt jobb kan jag i alla fall hämta barnen hyffsat tidigt från dagis och sen koppla upp mig när de har somnat. Många suckar när jag berättar att det är så jag jobbar men faktum är att jag tycker att det är en bra lösning. Jag kan umgås med mina barn efter dagis och jag kan jobba när de sover, en perfekt lösning för mig. Och det är ju ändå en begränsad tid vi pratar om, tiden går fort och snart är de stora.
Vad mer har jag dåligt samvete för? Rannsakar jag mig själv så har jag nog väldigt ofta dåligt samvete för att jag inte hör av mig till mina vänner oftare. Jag är väldigt mån om mina närmaste vänner och väldigt stolt över att jag har så många som jag faktiskt titulerar min nära vänner. Dels barndomsvänner som jag känt sen jag kom till Sverige för 35 år sedan men även människor som kommit mig nära på senare år.
Vänner betyder mycket för mig och jag lider av att ha tidsbrist och att vännerna då är de som nerprioriteras.
Det jag hoppas är att de vet och känner att de alltid finns i mina tankar och att även om jag inte hör av mig jätteofta är de betydelsefulla och ger mig positiv energi.
Träning eller kanske snarare brist på träning kan vara orsak till dåligt samvete. I perioder har jag svårt att träna så mycket som jag skulle behöva. Tidigare har jag varit expert på att hitta på ursäkter för att inte träna och mest har jag nog skyllt på att jag inte haft tid. Men med facit i hand så vet jag att det går att hitta tid om man verkligen försöker. Dessutom är mervärdena så många att man är korkad om man inte ser till att hitta den tiden.
Morgonträning och lunchträning är det som fungerar bäst för mig.
Ibland kan jag slarva med min medicin och det ger mig fruktansvärt dåligt samvete. Det är ju rent av oansvarigt med två små barn att inte ta sin medicin som man ska. Nu när jag skriver det inser jag ännu mer hur dumt det är. Det måste bli slut på det nu!
Vad mer kan jag har dåligt samvete för? Det finns säkert massor med saker som hus, städning och trädgård m.m. Listan kan nog göras hur lång som helst men det ska jag inte trötta ut er med.....det behåller jag för mig själv.