Mormors mysiga dagar med barnen

Tisdag till onsdag körde det ihop sig för Tore och mig. Vi var båda två bokade på jobb med övernattning. Jag i Göteborg och Tore i Söderköping. Båda aktiviteterna var viktiga och vi valde att fråga om mormor och morfar kunde hjälpa oss.
Den bästa lösningen som vi kom fram till var att mormor kom till oss i Linköping och hjälpte oss med barnen. Morfar fick vara kvar hemma hos Alva.
Tore lämnade barnen på dagis som vanligt på morgonen. Sen hämtade mormor barnen vid den vanliga tiden runt halv fyra.
Barnen var väl förberedda och förväntansfulla. Efter dagis var de ute och lekte en stund innan det var dags för lite fika. Det är sånt som min mamma förklarat att man gör med sina barnbarn. Med barnbarn är det helt ok att fika innan middagen. Och faktiskt så stör det mig inte. Jag låter min mamma få njuta av att skämma bort mina barn.
Sen vankades det middag. Eftersom jag vet att det kan vara rätt styrigt med två barn och laga middag samtidigt så hade jag förberett lasagne som bara var att värma.
Aptiten var väl sådär efter fikat kan jag tänka mig....
Sen följde de vanliga kvällsbestyren innan det var dags att sova. Mormor skulle sova i Tores och mitt sovrum ifall barnen skulle komma på natten som de ibland gör.
Barnen ville somna tillsammans i dubbelsängen och det var ju såklart ok för mormor. Men hon blev snart varse att det blev lite väl busigt och ingen ro. Så till slut blev det att somna som vanligt i sina egna sängar.
Rätt skapligt somande barnen och mormor fick lite egentid innan hon somnade i min säng.
Henry vaknade först nästa morgon. Klockan fem berättade han för mormor att det var morgon. Men det tyckte inte riktigt mormor så hon försökte få honom att somna om. Det lyckades väl nästan. Men vid klockan sex vaknade Carl så då var det dags att gå upp.
De åt frukost tillsammans och hann leka lite innan det var dags att gå till dagis.
Eftersom mormor sov hos barnen hade vi förberett dagis på att de skulle komma lite senare på onsdagen.
De promenerade ner till dagis och mormor lämnade barnen. Henry blev helt ifrån sig när mormor skulle gå. Det ville han absolut inte, han ville fortsätta vara med henne. Till slut fick Henrys fröken Karin ta honom så mormor kunde gå. Mormor blev också helt förkrossad såklart men blev uppmanad att gå.
Men jag hoppas hon tar det som en komplimang, att barnen tycker så mycket om henne.
När jag kom hem och frågade barnen hur det varit med mormor svarade båda två att det var jättemysigt och kul att mormor varit med dem.
Tack mamma för att du är världens bästa mormor!