Träff med barndomsvänner

Den här helgen hade jag vikt för att träffa mina barndomsvänner Karin, Linda, Heléne och Maria.
Karin och Heléne har jag känt i 35 (!) år. Vi har vuxit upp på samma gata i Kimstad, Ängslyckevägen.
Linda och Maria bodde lite längre bort, men fortfarande i samma område, därför lärde jag känna dem några år senare.
Vi har genom åren gått på samma förskola, grundskolor, högstadieskola och även gymnasium.
Efter gymnasiet skildes våra vägar. Vi gick alla åt olika håll men har ändå lyckats behålla kontakten.
Nu bor Karin och Linda i Stockholm och Heléne och Maria bor i Norrköping och själv bor jag ju i Linköping sen två år tillbaka.
På senare år har vi haft som tradition att träffas varje år dagen innan julafton. I början träffades vi på stan i Norrköping men oftast vara det hysteriskt mycket folk ute och det vara svårt att få plats på favoritfiket, Lindahls.
Därför har det på senare år kommit att bli så att vi träffas hemma hos oss som ändå bor i Norrköping och Linköping.
Vissa år har vi även fått till en träff på sommaren på nåt uteställe i Norrköping. Någon gång har vi från Östergötland hälsat på i Stockholm.
Det är verkligen få förunnat att ha vänner sen så lång tid tillbaka, särskilt när man (bara) är 37 år.
Det som hände i helgen vara att vi träffades i Norrköping. Karin och jag åkte lite tidigare till stan och shoppade loss lite. Därefter gick vi till Lindas föräldrar där Linda var. Vi drack lite vin och pratade med Lindas föräldrar. Sen gick vi till den övernattningslägenhet där Karin och jag skulle sova. Vi gjorde i ordning oss för att sen bege oss till Meze. Där träffade vi Heléne och Maria.
Vi åt härlig libanesisk mat och drack gott vin till. Efter middagen bar det iväg till en pub, Black Lion där vi fortsatte prata och dricka. I lagom tid begav vi oss hem för att sova.
I morse blev vi bjudna på en underbar frukost hos Lindas föräldrar. Vilken lyx och det kändes som om man var 16 igen.
Sen skjutsade vi Linda till stationen så hon kunde åka hem till Stockholm och nästa stopp blev Norsholm där jag släppte av Karin hos sina föräldrar.
Trött men lycklig kan jag konstatera att kvällen var superlyckad och att jag är tacksam över att ha så fina och "gamla" vänner.
Jag längtar redan till dagen för julafton då jag hoppas att vi ses igen!