Idag fick jag ett tungt besked att en gammal vän till mig som tidigare brottats mot cancer tyvärr har fått tillbaka denna elaka sjukdom.
Jag lider med honom och hoppas och ber att han ska ha styrka och kraft att orka sig igenom ännu en period av medicinering med allt vad det innebär.
Och inte minst att han till slut vinner mot cancern så han får bli fri och må som han förtjänar.
Tyvärr väcker detta tunga besked även gamla sorgliga minnen.
Jag tänker på min bästa vän Jeanette som för 11 år sen fick bröstcancer. Jag kommer aldrig någonsin glömma den dagen hon ringde och berättade. Och inte de efterföljande fyra dagarna heller. Varje dag, fem dagar i rad ringde hon och berättade att de hittat cancer på något nytt ställe. Det var brösten, levern, lymfkörtlarna, blodet och skelettet. Hon fick domen att hon inte skulle överleva cancern. Hon levde tre år med sin cancer. Tre år av smärta men också av en beslutsamhet att leva livet varje dag som om den var den sista. Något som vi friska människor ofta är dåliga på att anamma.
Nu är det snart 8 år sen Jeanette gick bort och en dag som denna blir det att man tänker lite extra på henne. På allt roligt vi haft, vilken fin vän hon var och hur mycket glädje hon spred.
Jag saknar henne så mycket....och jag avskyr verkligen cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar