Min dag på Carl & Henrys förskola

Onsdagen den 25 november hade jag lovat att hälsa på på Carl & Henrys förskola Sjöglimten. Egentligen var det sagt att jag skulle vara där en hel dag men det fick bli en eftermiddag, jag måste ju jobba också. Klockan 13 anlände jag till förskolan och Carl som hade väntat jättelänge ropade "Här kommer min mamma och hon är såååå coooool". Sånt värmer kan jag lova. Henry blev också väldigt glad att se mig men blev lite mer svartsjuk när de andra barnen ville prata med mig. Carl & Henrys förskollärare Karin hälsade mig välkommen och berättade att de var två man kort under eftermiddagen. Därför var de extra glada att jag skulle hälsa på och hoppades att jag skulle vilja hjälpa till lite. Självklart ville jag det, utan att egentligen veta vad jag gav mig in på. Eftersom förskolan anammar utomhuspedagogik skulle eftermiddagen spenderas utomhus. Karin åkte hem och kvar blev jag med förskollärare Anna. Eftermiddagen gick rasande fort. Barn skulle lekas med, kissas, bajsas, hållas varma och ges mellanmål. Det var jättekul att se Carl & Henry i sin miljö som de ändså spenderar en hel del tid på. Det var också jättespännande att träffa deras kompisar. Förskollärare Anna hann jag inte byta så många ord med. Men jag är glad att det finns så många som vill jobba med våra barn och jag är imponerad över det jobb de utför. Vilket tålamod och pedagogik de måste besitta. Jag var helt slut efter min eftermiddag på dagis. Jag somnade i soffan efteråt. Men väldigt lycklig för att ha fått vara med. Jag kan fortfarande höra Carl & Henrys kompisar ropa "Carl & Henrys mamma Anna" efter mig......

Jag är stolt över min lillebror!

Jag har en lillebror som är väldigt speciell. Han heter Marcus och är två år yngre än mig.
Han kom till Sverige när jag var 8 år och således han 6 år. I flera år hade jag längtat efter ett syskon. Tänk er känslan att sen äntligen få det.
Han är som alla barn en gudagåva och en underbar lillebror.
Marcus och jag är oerhört olika som människor men har ändå ett väldigt nära och starkt band. Och då pratar jag inte om blodsband eftersom vi inte är biologiska syskon. Utan jag pratar om ett band som stark trots att vi inte ses så ofta. Anledningen till att vi inte kan ses så ofta beror på att Marcus bor utanför Umeå. Dvs en bra bit bort från mig.
Våra starka band kan kanske förklaras med vår bakgrund som adopterade. Med samma bakgrund och samma undringar blir man kanske nära.
Jag vet ingen som har en sådan kämparanda och glöd som Marcus. Sånt som andra drömmer om och pratar om förverkligar han. Väldigt många gånger har jag varit avundsjuk på hans driftighet och energi och förmåga att se möjligheter i allt han företar sig.
Själv är jag lite mer av den personligthetstypen som vill ha lugn och ro och trygghet. Jag är alldeles för feg för att ge mig på projekt som jag inte känner att jag kan försörja mig på.
Marcus har varit som en kameleont genom åren. Ena stunden är han miljonär och lever därefter för att nästa stund kunna leva på nästan ingenting.
Hans projekt för stunden är att i Hällnäs driva en bensinmack där han och flickvännen ska ha café, servicebutik och bed & breakfast. (http://www.stop363.se/. OBS! är under konstruktion. Läs också artikeln http://www.vk.se/Article.jsp?article=313478&8)
Marcus berättade för mig att samtliga han rådfrågat om han skulle köpa macken eller inte hade avrådit honom från det. Det blev såklart en trigger att lyckas.
Jag beundrar det, att våga och stå på sig och sen kämpa av hela sitt hjärta för att lyckas.
Och som sagt det som andra drömmer om lyckas Marcus med.
Jag är så stolt att ha Marcus till lillebror!
Lycka till nu Marcus och Lisa med ert projekt.
Jag hoppas jag snart kan komma och gynna er verksamhet......

Jag avskyr cancer och jag saknar Jeanette!

Idag fick jag ett tungt besked att en gammal vän till mig som tidigare brottats mot cancer tyvärr har fått tillbaka denna elaka sjukdom.
Jag lider med honom och hoppas och ber att han ska ha styrka och kraft att orka sig igenom ännu en period av medicinering med allt vad det innebär.
Och inte minst att han till slut vinner mot cancern så han får bli fri och må som han förtjänar.
Tyvärr väcker detta tunga besked även gamla sorgliga minnen.
Jag tänker på min bästa vän Jeanette som för 11 år sen fick bröstcancer. Jag kommer aldrig någonsin glömma den dagen hon ringde och berättade. Och inte de efterföljande fyra dagarna heller. Varje dag, fem dagar i rad ringde hon och berättade att de hittat cancer på något nytt ställe. Det var brösten, levern, lymfkörtlarna, blodet och skelettet. Hon fick domen att hon inte skulle överleva cancern. Hon levde tre år med sin cancer. Tre år av smärta men också av en beslutsamhet att leva livet varje dag som om den var den sista. Något som vi friska människor ofta är dåliga på att anamma.
Nu är det snart 8 år sen Jeanette gick bort och en dag som denna blir det att man tänker lite extra på henne. På allt roligt vi haft, vilken fin vän hon var och hur mycket glädje hon spred.
Jag saknar henne så mycket....och jag avskyr verkligen cancer!

Tre mässor i en!

Söndagen den 8 november hade jag och Ulrika bestämt att vi skulle åka till Älvsjö och besöka hälsomässan som gick av stapeln då.
Samtidigt som hälsomässan hade man en mat & vin samt båtmässa. Man kunde köpa en kombibiljett som gjorde det möjligt att besöka alla tre mässor.
Vi åkte hemifrån Linköping vid 8 för att kunna vara framme när mässan öppnade. Tyvärr krånglade mina linser och när vi kom till Norsholm gick höger lins sönder. Det var bara att vända hem igen och hämta nya linser och för säkerhets skull glasögonen också. En timme sena var vi på väg igen.
Anledningen till att vi hade lite bråttom iväg var att jag skulle hem och fira fars dag samt min och Tores 6-åriga bröllopsdag senare på eftermiddagen/kvällen.
Vi kom fram vid klockan 11 och började med hälsomässan. Jag tycker vi var rätt systematiska så vi såg allt som visades. Det var en salig blandning av spikmattor, naturgodis, krämer, träningskläder, böcker, tidningar och mycket mera.
I stora salar var det träningspass med kända instruktörer. Vi stack in huvudet i en av salarna och såg Martin Lidberg.
Vi såg flera kändisar som Anna Skipper, Blossom Taiton, Tomas & Simon, OBH Nordica mannen och kanske någon som jag redan glömt.
På hälsomässan fyndade jag lite böcker av Fredrik Paulún. Jag älskar kokböcker så jag köpte tre kokböcker skrivna av honom för 100 kronor. Det kallar jag fynd.
En hel del gratis tidningar delades ut och de tog vi tacksamt emot.
Efter ett par timmar och en nyttig smörgås senare entrade vi mat & vin mässan i hallen brevid.
Mitt första intryck var att det var väldigt seriöst uppbyggt. Det bjöds på en hel del goda smakprover. Tyvärr provade vi inte några viner....
Även här kunde man fynda bland olika produkter. Vad kan jag inte skriva eftersom en av dem ska bli en julklapp....
Kokboksfantast som jag är blev det försås även ett bokinköp här.
Med fyra böcker att släpa på blev det lite tröttsamt på eftermiddagen. När klockan var ungefär 15:30 började vi känna oss nöjda. Vi tog ett snabbvarv på båtmässan innan det blev hemfärd.
Jag tyckte det var ett jättebra upplägg med tre mässor i en. Roliga teman och bra anordnat.
Nästa år kanske vi åker en fredag eller lördag så vi kan smaka lite viner också.
Vid 18:30 var jag hemma igen och där väntade mina föräldrar och familj på att fira fars dag och bröllopsdag. En härlig avslutning på ännu en händelsfull helg!

Träff med barndomsvänner

Den här helgen hade jag vikt för att träffa mina barndomsvänner Karin, Linda, Heléne och Maria.
Karin och Heléne har jag känt i 35 (!) år. Vi har vuxit upp på samma gata i Kimstad, Ängslyckevägen.
Linda och Maria bodde lite längre bort, men fortfarande i samma område, därför lärde jag känna dem några år senare.
Vi har genom åren gått på samma förskola, grundskolor, högstadieskola och även gymnasium.
Efter gymnasiet skildes våra vägar. Vi gick alla åt olika håll men har ändå lyckats behålla kontakten.
Nu bor Karin och Linda i Stockholm och Heléne och Maria bor i Norrköping och själv bor jag ju i Linköping sen två år tillbaka.
På senare år har vi haft som tradition att träffas varje år dagen innan julafton. I början träffades vi på stan i Norrköping men oftast vara det hysteriskt mycket folk ute och det vara svårt att få plats på favoritfiket, Lindahls.
Därför har det på senare år kommit att bli så att vi träffas hemma hos oss som ändå bor i Norrköping och Linköping.
Vissa år har vi även fått till en träff på sommaren på nåt uteställe i Norrköping. Någon gång har vi från Östergötland hälsat på i Stockholm.
Det är verkligen få förunnat att ha vänner sen så lång tid tillbaka, särskilt när man (bara) är 37 år.
Det som hände i helgen vara att vi träffades i Norrköping. Karin och jag åkte lite tidigare till stan och shoppade loss lite. Därefter gick vi till Lindas föräldrar där Linda var. Vi drack lite vin och pratade med Lindas föräldrar. Sen gick vi till den övernattningslägenhet där Karin och jag skulle sova. Vi gjorde i ordning oss för att sen bege oss till Meze. Där träffade vi Heléne och Maria.
Vi åt härlig libanesisk mat och drack gott vin till. Efter middagen bar det iväg till en pub, Black Lion där vi fortsatte prata och dricka. I lagom tid begav vi oss hem för att sova.
I morse blev vi bjudna på en underbar frukost hos Lindas föräldrar. Vilken lyx och det kändes som om man var 16 igen.
Sen skjutsade vi Linda till stationen så hon kunde åka hem till Stockholm och nästa stopp blev Norsholm där jag släppte av Karin hos sina föräldrar.
Trött men lycklig kan jag konstatera att kvällen var superlyckad och att jag är tacksam över att ha så fina och "gamla" vänner.
Jag längtar redan till dagen för julafton då jag hoppas att vi ses igen!