28 december 2011

Henry berättar om när han fått en puss på förskolan. Han hade suttit och övat på att vissla. När han suttit och plutat med läpparna hade Alice som går på samma avdelning som Henry och är lika gammal, pussat Henry på munnen. Henry hade tittat förvånat på Alice och frågat varför hon gjorde så. Alice svarade att det var för att hon var kär i honom. Henry himlade med ögonen och sa "Ahmen....." Fast han tyckte nog det var lite mysigt!

25 december 2012

Juldagen 2011 får vi besök av min barndomsvän Karin, hennes sambo Tony och deras 12 dagar gamla dotter Klara.
Carl visar Tony vad han fått i julklapp av morbror Marcus, en Rubriks kub. Marcus har hjälpt Carl att få en färg färdigt på kuben. Tony lånar kuben och börjar snurra.
När Karin, Tony och lilla Klara åkt hem har kuben ingen färdig färg kvar och Carl utbrister ironiskt "Vad duktig han var på kuben Tony......på att göra den i ALLA färgerna!!!

2 december 2012

Henry är hos frisören och frisören skojar lite med Henry. När har spejar Henrys hår med vatten säger han "Och här var en tjock gräsmatta som jag måste vattna lite på.....och här växer det visst en blomma!". Henry svara då "Det är en väldigt vacker blomma du vattnar på".
När Henry är färdigklippt tar frisören fram hårblåsen och fönar lite på håret för att blåsa bort lösa hårstrån. Henry tycker det är lite obehagligt och säger försiktigt "Du blåser väl inte bort mina öron.....eller min näsa?".

1 december 2012

Tore ska skjutsa Eric och Henry till förskolan på morgonen.
Henry är en disträ liten kille som gör saker väldigt sakta på morgonen och man får påminna honom rätt många gånger vad som ska göras.
Efter mycket tjat tröttnar Tore och säger: "Sätt fart nu Henry, tänk Blixten, jag är fart!!!!
Henry svarar "Pappa, jag är broms".

Fars Dag 2012

Jag hade köpt två par kalsonger till Tore från barnen i Farsdags present. Lite skämtsamt hade jag köpt ett par med Stålmannenmärke på. Jag sa till Carl att det passade väl, eftersom Tore är som Stålmannen. Carl tittade på mig och sa "Nämen, det är han inte mamma, han är ju VÄRLDENS bästa pappa". Bättre Farsdags present kan man nog inte få.

Ändrar bloggen lite...

Eftersom jag numera aldrig uppdaterar bloggen med nya inlägg har jag bestämt mig för att lägga barnens citat och roliga händelser som inlägg istället.
För roliga kommentarer hoppas jag kommer fortsätta ploppa ur barnens munnar och det är så kul att skriva ner dem så man inte glömmer dessa härliga stunder!
Snart kommer ju Eric att börja prata mera och då fylls det på med ännu fler roligheter...

Carls första skolavslutning

Så har då ett helt år gått sen Carl började i förskoleklass!
Den 15 juni var det skolavslutning på Ekängsskolan där Carl går.
Det var lite kallt och blåsigt men det det regnade inte och det var huvudsaken.
Skolavslutningen hålls alltid utomhus och regnar det har man avslutningen inomhus och då får tyvärr inte föräldrar och far- och morföräldrar titta på. Det finns då inte plats för dem.
Mina föräldar, Tores mamma och så vi i familjen hade samlats för att se när Carl slutade skolan.
Sexorna som gick sitt sista år på Ekängsskolan presenterade alla klasserna, allt från förskoleklasserna till femorna. Alla klasser sjöng en sång var och några dansade.
Det var väldigt stämningsfullt och mysigt med alla barnen som sjöng. Det är något speciellt med barn som sjunger och man blir rörd.
Efter avslutningen och rektorns ord till sexorna var det dags för fika. Klassvis fikade man på anvisad plats. Riktigt mysigt att sitta ner och prata med alla och äta goda kakor och jordgubbar.
När fikat var slut gick vi hem.
Jag och Tore var tvyärr tvungen att jobba så Henry fick gå till förskolan och Carl följde med mormor och morfar hem. Eric fick vara hemma och göra mig sällskap när jag jobbade hemifrån.
Jag tror Carl var nöjd med sin dag och att nu få sommarlov!

Människor som berikar mitt liv och ger mig positiv energi

Vad underbart det är att omge sig av människor som får en att må bra.
Jag känner mig väldigt lycklig lottad som på många olika plan har människor omkring mig som tillför så mycket positiv enerig.
Jag har förmånen att ha många barndomsvänner kvar som jag känt sen jag kom till Sverige för snart 37 år sen. En hisnande siffra men något jag är väldigt stolt över. Det är verkligen vänner jag kan lita på i ur och skur och som jag vet finns där oavsett vad som händer.
Sen har jag en rad vänner som jag träffat lite senare i livet, via skola och olika jobb.
På mitt nuvarande jobb där jag varit i snart 4 år har jag fått många fina vänner. Det roliga med att få vänner på en arbetsplats är att det är så många olika typer av människor som man finner där. Och hade man inte funnit varandra på jobbet så hade man förmodligen aldrig träffats och blivit vänner. Det kan vara männskor som är helt olik en själv både till sätt eller ålder m.m. Ändå har man blivit goda vänner. Det är så härligt och förgyller dagarna på jobbet.
Sist men inte minst har jag lärt känna en massa otroligt trevliga och goa människor i området där jag bor. Eftersom området är relativt nytt så är de flesta i samma situation som en själv med barn i samma åldrar. Man är i samma fas i livet och har väldigt mycket gemensamt.
Eftersom jag just nu är hemma en del iom min föräldraledighet slår det mig nästan varje dag vad många trevliga människor det bor runt omkring mig.
Sen främjar ju aktiviteterna man är med på kontakten med nya människor. Som barnens gympa eller fotbollsträning. Ett gyllene tillfälle att prata med trevliga föräldrar till barnens kompisar.
Min egna favoritaktivtet där jag också träffar en massa trevliga människor är träningen som hålls i Ekängens gympasal två gånger i veckan. Det är riktig kvalitetstid tillsammans med en massa kvinnor i området. Det är så kul att träna ihop med likasinnade utan prestige och yta. Bara glädje och underbar samvaro.
Den otroliga stämning som infinner sig på varje träningspass är tack vare världens bästa instruktör Ulrika. Jag har verkligen inte varit någon aerobics-tjej innan men har tack vare denna fantastiska kvinna blivit det.
Tidigare har jag nog tänkt att jag har nog med vänner, att jag liksom inte har tid att skaffa fler. Men jag har insett att man kan helt enkelt inte ha för många vänner, när det gäller riktiga vänner......

Så var man tillbaka på jobbet igen

Så kom då dagen då det var dags att börja jobba igen. Helt frivilligt har jag börjat jobba efter att varit helt föräldraledig i ungefär 8 månader. Tidigt kan tyckas av en del men helt rätt för mig och min familj. Nu har jag bara börjat arbeta deltid och en väldigt liten procent, 25%. Anledningarna till att jag börjar så tidigt är flera. För det första så har Carl tyckt det varit tråkigt att inte få gå på fritids som hans kompisar. Fritids för Carls del är i samma lokaler som skolan. För det andra så har jag saknat mitt jobb och mina kollegor. Jag tycker verkligen att det är kul att jobba. Och sen ska jag inte sticka under stol med att det är rätt tufft att vara hemma med allt vad det innebär. Det är verkligen ett pussel med många bitar som ska läggas varje dag..... Så lösningen på allt detta blev att jag nu jobbar onsdagar och torsdagar, 5 timmar per dag. Carl får på så sätt gå på fritids och Henry får gå lite annorlunda tider på förskolan. Eric har får vara med mormor och morfar som helt fantasktiskt ställer upp och är barnvakt åt honom två dagar i veckan. Som tur är är Eric en väldigt nöjd och enkel krabat. Han är desstuom rätt tydlig med när han är hungrig, har bajsat eller är trött. Han äter det mesta och är för det mesta glad. Första dagen med Eric gick galant och tur var väl det så mormor och morfar vill fortsätta vara barnvakt. Hur var då min första arbetsdag? Jag måste erkänna att jag ändå haft lite ångest för hur det skulle bli. Man kan ju liksom inte veta innan. När jag kom till jobbet hade jag diverse datorstrul som man kan ha efter att ha varit borta en längre tid. Men sen hade jag ett jättebra och givande möte med min chef och efter det kändes det jättebra. Fick träffa en massa trevliga människor som välkomnade mig tillbaka och det värmer ju. Efter min första arbetsdag hämtade jag Carl på fritids. En lycklig kille med mungiporna uppe till öronen. Borta var den sura minen som jag ofta möts av när jag hämtar honom direkt efter skolan. Väl hemma var jag så glad att träffa alla mina fina barn. Helt plötsligt fanns energi att göra köttbullar med Carl & Henry. Henry var tålmodigast och gjordet flest köttbullar. Det blev köttbullar i alla möjliga storlekar och former. Eller som Henry sa, en hel familj där alla såg lite olika ut. Det tålamodet hade jag inte haft efter en hel dag hemma med barnen. Då hade jag varit trött och grinig och trött på min egen röst efter allt tjat. Vilken skillnad att vara ifrån varandra lite och sen ha en underbar kväll tillsammans. Det kallar jag kvalitetstid och inte kvantitetstid!

Nedstämdhet när våren kommer

Alla pratar om hur fantastiskt det är när våren kommer med ljus och värme.
Jag vill så gärna hålla med för visst längtar jag också efter sol och värme.
Men jag har märkt att jag har en tendens att känna viss nedstämdhet när våren gör sig påmind.
Jag blir på något vis stressad. I vårsolens sken ser man allt damm som flyger runt i huset, hur smutsiga fönstrena är och helt plötsligt känner man att trädgården snart måste tas omhand för att se något sånär skaplig ut.
Det är som om våren för med sig en massa måsten som varit gömda under vintern.
Det är inte längre okej att krypa upp i soffan när kvällarna är ljusare. Nu ska det ut och fixas och trixas. Tittar man ut ser man alltid någon allert granne härja i trädgården eller fixa med sitt hus.
Förmodligen hör det här ihop med min ambition och vilja att allt ska vara tipp topp.
Med tre barn har jag fått inse och acceptera att man får sänka sin ambitionsnivå något.
Nu när jag är föräldraledig tror jag att man blir mer medveten om vad som behöver göras dagligen. Man går ju i det hela dagarna.....
Det är lätt att hamna i fällan att man hela tiden plockar, städar och tvättar.
Sen har jag märkt att man får lite för mycket tid över till att fundera. Under samtliga av mina föräldraledigheter har jag funderat över förändringar man kan göra som att möblera om, renovera, bygga till, bygga om, byta jobb m.m.
Fantasin flödar och ideérna tycks aldrig ta slut.
Det är tur att jag är gift med Tore.....som är en eftertänksam person som inte göra något förhastat. Ibland känns han som en bromskloss, men jag får nog ärligt erkänna att det är bra att han är så.
Som tur är vet jag att nedstämdheten försvinner ju närmare sommaren kommer.
Helt plötsligt vaknar man en morgon och allt känns lätt och härligt igen.
Och man kan se vilket fint och rikt liv man har och att dammet som flyger omkring egentligen inte spelar någon roll!

Bakdag

Baka har verkligen blivit en ny hobby för mig. Jag har ibland saknat att ha en hobby eller ett riktigt intresse för något. Nu kan jag snart säga att bakning är min hobby.
Jag kan inte påstå att jag tidigare varit jätteintresserad av att baka. Jag fick min första hushållsassistent när jag flyttade hemifrån när jag var 19 år. Den håller än. Kanske beror det på att den de första åren inte användes så flitigt.
Förra året i julklapp fick jag min drömmaskin, en Kitchen Aid. En helt fantastiskt snygg röd maskin. Den pryder numera kökbänken. Jag vill ha den framme också för att det ska var lätt att använda den och inte en massa bök med att ta fram den när andan faller på och man vill baka.
Vad är det då med bakning som roar mig? Det är många saker med bakning som gör att jag gillar det. Först och främst är det som terapi för mig. Jag finner ro i att baka och tycker det är kul att hitta det ultimata receptet.
Sen är det kreativt, man får använda sina händer (och ibland huvudet) och skapa saker, det är också rogivande.
Till sist så är det en tillfredställelse att laga sitt eget bröd eller kakor och veta exakt vad det är i dom. Inga främmande eller konstiga tillsatser. Jag inbillar mig också att det är lite nyttigare...
Nu gillar jag såklart "köpebröd" också och visst köper jag det när det kommer oväntat besök och man inte hinner baka eller har de rätta ingredienserna hemma.
Idag har jag i alla fall haft en riktigt bakdag.
Alla förutsättningar för en bakdag fanns. Eric var på bra humör, Henry ville hjälpa till....lagom mycket och Carl var hos mormor och morfar. Anledningen till att vi började baka var för att ha något smaskigt att bjuda på när mormor och morfar skulle komma och överlämna Carl.
Ute var det alldeles för kallt för att Eric skulle kunna vara där någon längre stund och Henry var inte sugen på att gå ut.
Så därför passade det extra bra att baka just idag.
Vi började med att baka tekakor. Ett nytt recept som jag hittat på nätet och blev sugen på att testa. Det hade fått höga betyg så det verkade riskfritt. De blev gudomligt goda och Henry, Eric och jag smaskade på det till mellanmål. Eric åt såklart inte så mycket, fick bara smaka lite smulor.
Sen bakade vi Grythyttebröd. Ett recept som jag fick av min farmor när hon levde. Det var ett bröd som hon ofta bakade och som smakar jättegott. Jag tänker såklart på farmor när jag bakar det här brödet. Saknar hennes glada humör, hon hade alltid ett skratt på sina läppar.
Det blev två små söta bulliga limpor. De har vi inte smakat ännu utan väntar tills våra gäster kommer.
Sen såg jag att jag hade en burk creme fraiche i kylen som skulle gå ut imorgon. Eftersom jag inte planerat någon maträtt innehållande creme fraiche tänkte jag att jag lika gärna kunde använda den till min mammas favoritpaj, nämligen annanspaj. Så den bakade vi också.
Jag satt sen och bläddrade ibland recept som jag har som jag tänkt att jag ska prova någon gång. Hittade då ett recept på blåbärsmuffins. Jag har aldrig riktigt lyckats med muffins. De har alltid blivit platta eller pöst över formarna.
Men skam den som ger sig. Testade receptet och det blev höga och fina. Vi har inte smakat dom än men hoppas smaken är lika god som de ser ut!
Nu har vi väl ungefär 28 grader här inne så vi behöver verkligen inte frysa.
Halva dagen har gått och vi ha fått en massa bakat, nu väntar andra aktiviteter innan Carl äntligen kommer med mormor och morfar.

Jag har gjort det igen!

För drygt ett år sen skrev jag här på bloggen om min viktminskning.
När jag för drygt ett år sen blev gravid igen måste jag erkänna att jag blev lite orolig vad som skulle hända med vikten.
Helt naturligt så går man ju upp x antal kilo när man väntar barn.
Jag visste dessutom att det här skulle var min sista graviditet. Vilket nog bidrog till att jag unnade mig lite extra.
Med Carl gick jag upp 12 kilo och med Henry gick jag upp 15 kilo så jag uppskattade en viktuppgång på 18 kilo den här gången.
Vågen stannade på 17,2 kilo när det var dags för förlossning.
Den varma sommaren hade gjort att jag bundit en hel del vatten.
Kilona som jag samlat på mig både under Carls och Henrys graviditet har jag relativt enkelt blivit av med. Men till saken hör att då har jag haft lite för många kilon vid start.
Den här gången hade jag precis gått ner till min målvikt innan jag blev gravid.
Så när kroppen läkt efter förlossningen började min kamp mot kilona igen.
Jag har försökt att unna mig lagom med godsaker och motionerat mycket.
När Eric föddes köpte jag ett löpband till mig själv i present.
Och det är mycket tack vare det jag kunnat motionera så mycket.
Med tre barn och en hårt arbetande make är det inte lätt att få tiden att räcka till till träning.
När man dessutom ammar dygnet runt ibland varje timme är det till och med omöjligt att ta sig ut för att träna.
Jag insåg rätt snabbt att jag inte skulle hinna iväg till gymmet. Det var med stor sorg jag sa upp mitt gymkort i höstas.
När Henry måndag-onsdag är på förskolan och Carl är i skolan går jag i stort sett alltid långpromenader med Eric i vagnen.
Jag försöker att varje dag gå till Carls skola och på helgerna när Tore är hemma blir det en del promenader. Ibland med Eric ibland utan. Man kan gå på ett helt annat sätt utan vagn. Särskilt nu när det är vinter och inte alltid plogat överallt.
Resten av motionen har varit på mitt kära löpband. I början innan kroppen var riktigt i form blev det raska promenader. Nu när det gått längre tid efter förlossningen använder jag löpbandet till jogging. Jag alternerar promenader, snabbare jogging med längre joggingsträckor.
Dagen innan julafton sprang jag min första mil på löpbandet efter att Eric kom. Det gick inte rekordfort men jag sprang hela tiden och är så nöjd.
Jag försöker springa 3-4 gånger i veckan och promenera så fort tillfälle ges.
Har det gett nåt resultat då?
JA, ett par dagar innan julafton hade jag gått ner 19,5 kilo!
Sen kom jul och nyår och det är ju en tid då man unnar sig en massa. Men jag kombinerade detta med att röra på mig så jag har fortfarande gått ner 19 kilo.
För att bli helt supernöjd har jag ett par kilo kvar, men det är nära nu....
Mitt mål är att jag ska nå denna vikt till min födelsedag 3 mars.
Håll tummarna att jag lyckas!

Året som gått....2010

Jaha, då har ett helt år till gått.
Tänkte försöka minnas tillbaka lite och summera det.
Nio månader av tolv var jag gravid med Eric. En efterlängtad graviditet. Min önskan hade varit att bli gravid något halvår tidigare men när det inte blev så släppte jag tanken på att bli gravid. Därför blev det positiva graviditetstesten i början av 2010 lite överraskande. Men väldigt glädjande såklart.
Jag hade en snäll graviditet utan några större krämpor. Det är klart att jag mot slutet var tung och svullen. Det blev också värre av att det var en väldigt varm sommar.
Innan sommaren kom hann jag med en tripp till Barcelona med tjejkompisar. Det var en superlyckad resa. Jag är helt såld på staden och vill gärna ta med Tore nästa gång.
Familjen gjorde också en resa till Side i Turkiet. En vecka med sol, bad och god mat. Dvs en skön semester.
Vi gjorde inga större sommarsemesterresor detta år. Sommarens höjdpunkt blev Legoland som vi besökte med familjen Lindstrand.
Vi var i Danmark i tre dagar och bilade ner. Det var förmodligen en av sommarens varmaste dagar men det berörde inte barnen som stormtrivdes där.
Och jag själv är posistivt överraskad. Jag tycker att det var väldigt välordnat och fint på Legoland och kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka.
Carl fyllde 6 och Henry 4 år denna sommar. Med tanke på mitt höggravida tillstånd fick barnen ha ett gemensamt barnkalas på Busfabriken. Det blev jättelyckat!
Dagen efter Henrys födelsedag föddes vår tredje son Eric och vår familj blev komplett.
Det blev en stor omställning för familjen med en liten bebis. Man hade ju liksom glömt bort lite hur det livet var med en liten bebis. Blöjbyten, konstant amning, brist på sömn m.m. Men som vanligt när det gäller barn så får man så mycket positivt tillbaka att man orkar hur trött man än är.
Carl och Henry hade verkligen längtat efter sin lillebror och det har inte varit några problem sen Eric kom. De avgudar sin lille bror och är jättegulliga mot honom.
Carl slutade på förskolan för att börja i förskoleklass. Det var stort för honom och på kort tid blev han en stor kille. Han kom in i en tid som man kallar "förpuberteten". Så nu har vi fått en liten föraning om hur det kan bli när han kommer in i den riktiga puberteten....
Årets sista månad innehöll dop för Eric och julfirande hemma hos oss. Väldigt fint och mysigt.
Nu ser vi fram emot 2011 och vad det har att erbjuda.....