Min förstfödda son fyller 6 år!

Oj, vad tiden går fort.
Jag kan minnas som igår när jag födde mitt första barn, sonen Carl.
Självklart älskar man alla sina barn lika mycket men det är ändå något speciellt med den förstfödde.
Man får inträde till en helt ny värld, får känna helt nya känslor och även acceptera att livet kretsar kring en annan person än en själv.
Det är omtumlande men vilken lycka. Första tiden befinner man sig som i en lyckobubbla, en härlig känsla.
Idag har det gått sex år sedan jag fick min förstfödda son Carl.
Carl har varit väldigt förväntansfull inför denna sjätte födelsedag. Han har verkligen tyckt att den är speciell.
Igår kväll ville han gå och lägga sig sent så han skulle sova länge på sin födelsedag. Hans tanke var att han skulle bli väckt av oss när vi skulle sjunga för honom.
Han var noga med att välja grattis-sång. Hans önskan var att vi skulle sjunga den engelska varianten, Happy Birthday.
Klockan 05:30 hörde jag någon som tassade omkring i huset. Det var såklart Carl. Tore gick upp och sa till Carl att det var mitt i natten och att han skulle försöka somna om.
Det gick såklart inte.
När Tore gick ut i köket för att förbereda lite ropade Carl från sitt rum "Vad gör du i köket?, jag ligger i min säng".
Sen kom han bort till min säng och sa att han ångrat sig vad beträffar grattis-sången. Det var nog bättre om vi sjöng den vanliga på svenska, för Henry är ju inte så bra på engelska och det skulle ju vara kul om han också kunde sjunga för Carl.
Carl gick tillbaka till sin säng och jag lovade att vi skulle komma snart.
Det var bara att väcka Henry. Som tur var var han inte svår att väcka utan han satte sig spikrakt upp i sängen och frågande om vi skulle sjunga för Carl.
Sen äntligen var det dags för Carl att bli uppvaktad på sängen med sång och paket. Alla paket föll i smaken och han var så lycklig.
Carl och jag skulle garnera tårtan som han och jag gjort kvällen innan med lite färsk frukt. Därför var han, Henry och Tore tvungna att åka till ICA Maxi.
Tore berättade vad Carl sagt till kassörskan "Det är en stor dag idag". När kassörskan frågade varför svarade Carl " Jag fyller 6 år idag". Lite gulligt.
Dagen fördrevs sen med att lägga det nya pusslet och bygga med det nya legot.
Favoritlunch och middag var beställda. Korv med bröd och pannkakor.
På eftermiddagen kom mormor och morfar med mera paket och äntligen fick vi smaka tårtan.
Klockan 22 somnade Carl med ett stort leende på läpparna. Innan han somnade bedyrade han att han var sååå nöjd med sin 6-årsdag.
Det finns verkligen inget bättre än att se sina barn lyckliga!

Så kom den sorgliga dagen

Onsdagen den 14 juli blev en sorgens dag hos oss.
Alva, en irländsk setter och en hund jag köpte för 13 år sen gick bort den dagen.
Nu har ju inte Alva bott hos mig utan hos mina föräldrar under sin livstid.
Jag beställde Alva hos en kennel utanför Finspång för 13 år sen tillsammans med min dåvarande sambo.
Det förhållandet tog slut och jag flyttade till en liten lägenhet mitt i centrala Norrköping. Inget idealiskt hem för en sån krävande ras som irländsk setter.
Jag rådfrågade min mamma hur jag skulle göra med hunden jag beställt och lagt handpenning på. Hon svarade att avbeställa hunden var inte aktuellt utan hon och pappa kunde hjälpa mig med Alva. De hade året innan avlivat sin tax Fanny och saknade en hund i huset.
Överenskommelsen blev alltså att mina föräldrar hade Alva hos sig och jag lovade att hjälpa till med hundvakt.
Alva kom till ett hundälskande hem och till människor som älskar att promenera långa sträckor. Perfekt för en sån stor och krävande hund som irländsk setter. De behöver ju massor med motion och mental träning för att må bra.
Och mått bra, det har Alva garanterat gjort hos mina föräldrar!
När jag sen flera år senare fick barn har Alva varit till stor glädje för dem. Det har också varit nyttigt för barnen att umgås med en hund och lära sig ta hänsyn. Snällare hund och mer barnkär än Alva finns nog inte.
Det var såklart jobbigt att berätta för barnen att Alva nu var borta. Men som vanligt när det gäller barn, så är de så okomplicerade i sina tankar. Henry sa direkt att Alva nu skulle få träffa gammelfarfar Tore som gick bort för snart 4 år sen.
Sen frågade han Carl att eftersom han gillar att snickra så mycket kanske han kunde snickra en trappa till himlen så vi kunde hälsa på Alva.
Carl han konstaterade att Alva skulle få det mycket bättre i himlen för där blåser det ju så mycket och Alva tycker ju inte om när det är för varmt som det varit den här sommaren för henne.
Jag kan inte låta bli att tänka på något som Carl sa när gammelfarfar Tore gick bort för snart fyra år sen.
Carl var dryg två år och Henry var drygt två månader.
Jag berättade att gammelfarfar gått bort och att gamla människor gör det.
Carl tittade på mig och sa "Ja mamma, precis som en blomma som vissnar och dör. Men vet du, det kommer nya, som Henry". Jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket.
Som sagt vi vuxna krånglar till saker och ting....
Sov gott nu Alva!