Vår matsedel sparar tid och pengar

Efter jul bestämde vi oss för att upprätta en matsedel. Vi hade helt enkelt tröttnat på att varje dag fundera över vad vi skulle ha till middag. Just vid den tiden är det lite körigt, barnen är trötta och hungriga och det är en del styr innan det är dags att natta barnen.
Det var så himla tråkigt att stå där kl 16:30 varje dag och glo in i kylskåpet. Och om man mot förmodan kom på någon god maträtt så kunde man ge sig den på att man inte hade alla ingredienser hemma.
Så sagt och gjort, jag tog tag i saken. Jag skrev helt enkelt upp alla maträtter vi brukar laga och som barnen tycker om. Vi har upptäckt att vardagen bli enklare om man lagar mat som barnen tycker om. Våra barn är väldigt skeptiska till nya maträtter så man får gå försiktigt fram. Mao introducerar man inte en ny maträtt en måndag när de är jättetrötta....
Listan på maträtter vi brukar laga blev förvånansvärt lång. Rätterna fördelades ut med en bra variation på fisk, kött och fågel. Vissa rätter fick vi ta oftare än var sjunde vecka, typ pannkakor, köttfärssås och korvstroganoff. Vi planerade bara måndag till fredag och fick ihop hela sju veckor.
Sen var det bara att veckohandla efter listan. Det blev inte bara mycket bekvämare utan också mycket billigare. Innan hade vi handlat det vi trodde vi behövde och det blev rätt dyrt. Dessutom fick vi "stödhandla" fler gånger för att vi saknade något.
Fram till semestern använde vi oss av matsedeln men sen urartade det under semestern.
Men nu när vardagen är här igen med sina rutiner var det dags att börja använda matsedeln igen. Och återigen slår det mig vad bra den är. Vad enkelt livet blir när den finns och vad mycket tid vi sparar på att använda den.

Citat från mina barn

Jag vet inte hur många gånger jag blivit uppmanad att skriva upp roliga saker som mina barn sagt. Jag köpte till och med en liten fin bok som jag skulle skriva ner dessa citat i. Men av någon anledning så har det aldrig blivit av....tills jag kom på att jag kunde samla citaten här på min blogg.
Jag får väl erkänna att jag fick den biljanta idén från en annan blogg. (Ingen nämnd).
De följer inte någon kronologisk ordning utan jag skriver ner dem vartefter jag kommer på roligheter som kommit ur mina barn munnar!
Eftersom Carl är äldst blir det nog mest citat från honom, men Henry kommer nog i kapp snart.

Tjejmilen är avklarad!

Klockan 07:20 lämnade jag Ekängen för att åka och tanka bilen full innan jag hämtade upp mina kamrater på olika destinationer i Linköping.
Kim och Ulrika (Ylvas syster) hämtades vid Priso, Ulrika hemma i Hejdegården och sist Ylva i Johannelund. Klockan 8:00 lämnade vi Linköping för att åka till Stockholm och Tjejmilen.
När vi närmade oss Stockholm fick Karin agera guide för att vi skulle hitta till den plats där vi skulle hämta nummerlapparna. Med ypperlig hjälp hittade vi lätt.
Med en övergående förkylning i kroppen hade jag bestämt mig för att ta det lugnt. Jag hade nog tänkt innan att jag mestadels skulle gå runt. Men när väl starten gick, gick det inte att bara gå, det gick helt enkelt för sakta och jag insåg att i det tempot skulle jag aldrig komma fram. Så jag pinnade på så gott det gick med ont i luftrören och värkande bihålor. Dessutom fick jag helt märkligt nog skoskav på insidan av fötterna och var till och med tvungen att söka upp sjukstugan för lite omplåstring. Jag skulle tro att jag gick och sprang ungefär hälften av sträckan. Det är jag ändå nöjd med. Jag tror dessutom att jag slog den tid jag hade förra året när mitt knä kraschade efter 5 km. Jag börjar tro att jag inte är ämnad för offentliga lopp...
Jag tror att alla var nöjda med dagen. Ylvas syster Ulrika var vår jackbärare under dagen och gjorde ett kanonjobb. Nästa år är min gissning att även hon kommer delta.
Själv är jag sugen på att anmäla mig redan nu. Träningströjan man får om man anmäler sig tidigt såg riktigt snygg ut och om jag beställer rätt storlek kanske jag till och med kan använda den.
Det som återstår nu ett par dagar är lite stelhet, men det är det värt, ett roligt arrangemang helt enkelt!

Sista versen av sjukstugan förhoppningsvis...

Efter en veckas vattkoppor för både Carl och Henry och dunderförkylning för mig och Tore är vi nu på bättringsvägen. Tack och lov för det.
Det tär på hela familjen att vara sjuka.
Jag var hemma ett par dagar och skulle du jobba hemifrån samtidigt som jag hade två prickiga barn hemma. Förutom prickarna var de precis som vanligt, om inte lite vildare. Eftersom de inte fick träffa några andra barn blev de lite rastlösa och var mellan golv och tak och kivades mer än vanligt. Själv var jag genomförkyld och försökte jobba så gott det gick, dvs inget vidare...
Som tur är insjuknade barnen samtidigt i vattkoppor, så de kan snart gå tillbaka till dagis och livet kan återgå till det normala.
Satt och funderade lite på vilken tur man har att man kan dela på ansvaret för barnen och att man har snälla far- och morföräldrar som alltid ställer upp. En eloge till dessa människor, utan er hade livet varit mycket svårare med små barn.

Vad har jag gett mig in på???

Jag måste nog erkänna att jag tidigare ifrågasatt allt bloggande som folk sysslar med....
Och så ger jag mig in på det själv, verkar knasigt.
Men jag blev lite nyfiken på att prova.
Jag tycker ju om att skriva och det här är ju ett förträffligt sätt att få utlopp för det.
Vem som ska läsa min blogg har jag ingen aning om....vet inte vem som skulle vara intresserad faktiskt. Min man Tore kanske?
Hur som helst nu är jag igång.....