Alla pratar om hur fantastiskt det är när våren kommer med ljus och värme.
Jag vill så gärna hålla med för visst längtar jag också efter sol och värme.
Men jag har märkt att jag har en tendens att känna viss nedstämdhet när våren gör sig påmind.
Jag blir på något vis stressad. I vårsolens sken ser man allt damm som flyger runt i huset, hur smutsiga fönstrena är och helt plötsligt känner man att trädgården snart måste tas omhand för att se något sånär skaplig ut.
Det är som om våren för med sig en massa måsten som varit gömda under vintern.
Det är inte längre okej att krypa upp i soffan när kvällarna är ljusare. Nu ska det ut och fixas och trixas. Tittar man ut ser man alltid någon allert granne härja i trädgården eller fixa med sitt hus.
Förmodligen hör det här ihop med min ambition och vilja att allt ska vara tipp topp.
Med tre barn har jag fått inse och acceptera att man får sänka sin ambitionsnivå något.
Nu när jag är föräldraledig tror jag att man blir mer medveten om vad som behöver göras dagligen. Man går ju i det hela dagarna.....
Det är lätt att hamna i fällan att man hela tiden plockar, städar och tvättar.
Sen har jag märkt att man får lite för mycket tid över till att fundera. Under samtliga av mina föräldraledigheter har jag funderat över förändringar man kan göra som att möblera om, renovera, bygga till, bygga om, byta jobb m.m.
Fantasin flödar och ideérna tycks aldrig ta slut.
Det är tur att jag är gift med Tore.....som är en eftertänksam person som inte göra något förhastat. Ibland känns han som en bromskloss, men jag får nog ärligt erkänna att det är bra att han är så.
Som tur är vet jag att nedstämdheten försvinner ju närmare sommaren kommer.
Helt plötsligt vaknar man en morgon och allt känns lätt och härligt igen.
Och man kan se vilket fint och rikt liv man har och att dammet som flyger omkring egentligen inte spelar någon roll!
