Idag den 21 augusti är det Henrys fjärde födelsedag. Den firades såklart med sång och paketöverlämning i ottan.
I vanlig ordning vaknade födelsedagsbarnet före oss som skulle sjunga. Klockan 05:20 kom en nyvaken Henry in till Tore och mig och kröp ner i sängen.
Jag hade en svag förhoppning om att han kanske skulle kunna somna om, men tji fick jag. Så jag fick vänligt be Henry krypa ner i sin egen säng och "låstsassova" så vi kunde komma och överraska honom.
Carl är ju också morgonpigg så han kom snabbt upp på benen. Sen sjöng vi för kung och fosterland och gav Henry de efterlängtade presenterna. Allt var till belåtenhet och Carl hjälpte såklart till med både paketöppning och ihopbyggande av lego.
Eftersom jag är höggravid har jag varit lite orolig att Henry ska få dela sin födelsedag med sin lillebror.
Lyckligtvis verkar det som om jag kommer klara av att knipa igen tills imorgon.
Imorgon är dagen då vi fått tid för igångsättning. Klockan 07:30 ska vi infinna oss på US.
Med tanke på den tidiga morgontiden har vi förberett genom att redan nu lämna barnen hos mormor & morfar på landet. Vi passade på att äta tårta på landet innan Tore och jag for hem. Kände att jag ville komma hem och förbereda mig lite inför morgondagen.
Av någon anledning (det är väl horomonerna som spökar) kändes det vemodigt att lämna barnen idag.
Massor av tankar poppar upp i huvudet....och jag känner mig lite nedstämd.
Jag vet inte om det är en fördel att veta när förlossningen ska ske mot att inte veta.
Med mina två andra söner har jag ju inte vetat. Carl har kommit en och en halv vecka innan utsatt födelsedatum och med Henry gick jag över nästan två veckor.
Det känns som om man har mer tid till eftertanke och grubblande plus att man hinner bli mer orolig när man vet exakt när det ska ske.
Det känns inte som om det är någon fördel i mitt fall. Det kommer nog bli en natt med dålig sömn har jag en känsla av.
Men jag vet ju av erfarenhet att när det lilla knytet väl är fött så är alla konstiga tankar borta och man bara älskar det precis lika mycket som sina andra barn.
Kärleken till sina barn är verkligen oändlig.
