Så länge jag kan minnas har jag drömt om tre barn.
Att det sen skulle bli så har inte varit någon självklarhet eftersom erfarenheten har visat att mina barn inte direkt levererats på beställning.
Innan tankarna på barn fanns så fanns inte heller tanken att det skulle kunna bli svårigheter att få barn.
Egentligen ganska konstigt kanske eftersom jag själv är beviset på det genom den adoption som mina föräldrar gjorde.
Hur som helst genom tre underverk är jag nu gravid med mitt och Tores tredje barn.
Barnet är beräknat till början av september men av olika anledningar kommer det att "levereras" i mitten eller slutet av augusti.
Så skrivande stund är jag i vecka 23.
För ett par veckor sen var vi på det sena ultraljudet och fick då möjligheten att se vilket kön barnet har.
Vi hade diskuterat detta innan och var överens om att vi den här gången ville ta reda på detta.
På våra två tidigare barn har den valmöjligheten inte funnits så det har inte varit nåt alternativ.
Barnmorskan som utförde ultraljudet visade oss vilket kön det var och det kom inte som någon överraskning för mig. Vi kommer välsignas med ännu en son.
När jag kom hem från ultraljudet med två kort som jag kunde visa barnen berättade jag även för dem att de skulle få en lillebror.
Henrys spontana reaktion var "Jaa, en lillebror, vilken tur att det inte blir en tjej!" medans Carl diplomatiskt sa att det hade väl också gått bra och det hade ju varit kul för mamma.
Men i ärlighetens namn så spelar det ingen roll. Jag är lycklig för de barn jag får och att jag kan få barn över huvudtaget.
Sen hade det såklart inte gjort något om det blivit en tjej. Men det är mest för att man är nyfiken på hur det skulle vara och hur hon skulle bli.
Nu blir det en liten kille som också ska bli spännade att se vilket filur det blir.
Carl är lik Tore och Henry mig så vi får se hur nummer tre blir....
