Om du är född i Korea och mormor är född i Sverige, hur kan då mormor vara din mamma?

Carl har den senaste tiden haft mycket frågor om mitt ursprung.
I höstas började en ny pojke på Carl och Henrys avdelning på förskolan som är adopterad från Kina.
En dag kom Carl hem och sa: "Mamma, du skulle kunna vara Albins mamma, för ni ser likadana ut".
Jag tror att de pratat en hel del om vart Albin kommer ifrån och varför han ser annorlunda ut mot de andra barnen.
I samband med detta så gick det nog upp för båda barnen att jag också såg annorlunda ut.
Frågorna, framförallt från Carl var många.
En kväll när han skulle sova ville han att jag skulle ligga brevid honom.
Sen hade vi en pratstund ungefär så här:
-Mamma, vart är du född?
-I ett land långt bort som heter Korea.
-Vart kommer mormor ifrån?
-Från Sverige.
Jag tog fram en kartbok och visade vart Korea och Sverige låg.
-Men om mormor är född i Sverige och du i Korea, hur kan då mormor vara din mamma? Korea ligger ju jättelångt bort.
-Jag hade en annan mamma i Korea men hon kunde inte ta hand om mig så jag fick åka till mormor och morfar i Sverige.
-Varför kunde hon inte ta hand om dig, ville hon inte?
-Hon ville nog men var nog så fattig att hon var tvungen att lämna bort mig.
-Vad är fattig?
-När man inte har tillräckligt med pengar så man kan köpa mat och kläder.
-Är vi rika mamma?
-Nej, rika är vi nog inte. Vi har lagom med pengar så vi kan köpa mat och kläder.
-Så vi är inte fattiga då?
-Nej, det är vi inte.
Helt plötsligt slog det mig vart han ville komma med sina frågor. Han var kanske rädd att han och Henry skulle kunna bli bortlämnade.
Vår lilla pratstund slutade med att Carl sa:
-Vilken tur mamma att du fick komma till mormor och morfar!
Och det ska gudarna veta att jag också tycker. Bättre liv kunde jag inte fått! Tack snälla mamma och pappa, ni är bäst!

Uppdelning av familjen

Så kom då veckan när familjen för en vecka skulle delas upp.
Vi hade funderat på att åka till fjällen hela familjen vecka 10 sen en tid tillbaka.
Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Jag kände att jag inte kunde vara borta från jobbet av olika anledningar.
Jag hade fyra dagar av fem inbokade med tjänsteresor just den här veckan och min kollega Christina skulle få en välbehövlig ledighet för att vara med sina barnbarn två av dagarna.
Då får man helt enkelt fundera ut en plan B...
Plan B blev följande....Carl och Tore åkte till fjällen onsdag till söndag, Henry fick vara på dagis på onsdagen och blev sen hämtad av mormor och morfar på eftermiddagen. Henry var sen hos mormor och morfar till söndag kväll då jag kom hem från Stockholm och anslöt till dem.
Det betydde att jag var själv onsdag och torsdag efter jobbet. Det kändes såklart lite ovant och inte minst väldigt tomt. Tänk er själva att komma hem till ett tomt hus och sen sova där själv utan man och barn som man är van vid.
Eftersom jag ändå var själv så passade jag på att göra saker som jag kanske annars har svårt att göra. På onsdagskvällen när jag kom hem efter tre dagar i Kristianstad åkte jag direkt till min kompis Anna-Lena.
Hon har precis flyttat till en ny lägenhet så det var kul att se hur hon bodde och jättemysigt att dricka te och prata.
På torsdagen fick jag med mig min vän Ulrika på en tur på stan efter jobbet. Vi strosade i affärer och fikade. Också jättemysigt och lyxigt eftersom tillfällena när jag kan strosa på stan är väldigt få. Eller rättare sagt, jag prioriterar inte det numera....
På fredagen var jag som sagt i Stockholm över dagen och när den var slut åkte jag till mina föräldrar i Kimstad där Henry väntade.
Det var så underbart att se honom efter fem dagars saknad. Jag hade köpt med mig attiraljer till ett klassiskt fredagsmys och blev bjuden på mammas goda mat.
En helt underbar kväll helt enkelt.
Henry hade såklart haft det ljuvligt med mormor och morfar. Det var första gången han var där och sov själv. Annars är ju alltid Carl med. Henry trivdes nog med odelad uppmärksamhet och det hade gått hur bra som helst. (Jag var inte det minsta orolig för något annat).
Henry och jag sov i Kimstad sen åkte vi hem lördag förmiddag. Väl hemma i Ekängen skottade vi fram uteplatsen så vi kunde både fika och äta lunch ute i solskenet. Vi var nog ute fyra timmar och det färgade våra kinder riktigt röda. Vårsolen är stark..
Nu är det lördag kväll och vi har precis fått reda på att Tore och Carl är på väg hem från fjällen.
Både Henry och jag saknar dem och det ska bli så underbart att träffa dem, de var ju nästan en vecka sen vi sågs.
Det har varit en bra vecka för alla men ändå skönt att den är över.....